Halli hallå. Nej, jag är inte död. Jag har bara glömt den här sidan. Eller glömt va ett påhittad undanflykt. Okej, jag har inte orkat eller ansett mig själv ha tillräckligt mycket entusiasm till att plita ner några rader. Well, mitt liv har väl varit lite bergochdalbana sen sist. På bra och dåliga sätt. Bra överväger. Som alltid i mitt huvud. Är något negativt så finns det ju alltid tusen saker man kan hitta som är positiva. Då väger de över. Så borde det alltid vara, dock är det ej det. Aja, palla dividera över det. Jag har iaf sysselsatt mig med att umgås med coola katter, sprungit runt på stan, intagit alkoholhaltiga drycker, sovit, ätit, börjat ta tag i min kondition(!), farit fram och tillbaka till götet ett par gånger och, tro det eller ej, köpt en cykel. Så nu blir det ingen mer bilåkning för min del. Okej, undantag är snöstorm eller pissregn. Det är väl godtaget eller? Men snart en vecka sen min lilla svarta gjorde stadens gator osäkra. Ja men ja, det är väl vad jag pysslat med sista tiden kortfattat. Detaljer sparas till orala samtal. Och med det menar jag konversation. Nu sitter jag iaf på jobbet då, jag och Sofia. Vi betar av sista timmen här. Kanske skulle kunna kallas Happy hour också, eftersom man sitter och tjänar pengar på att inte göra någonting. Fast happy är nog fel ord. Äsch skit samma. Slutar iaf snart och då är jag ledig fem dagar. Gott som satiken. Imon blir det shopping, torsdag mindre rolig företeelse kallad begravning, fredag grillning och nått som Louise tydligen kallar gossa, kanske lite fest om jag får bestämma. Swedenlandet har visst bestämt sig för att uppnå 16 graders värme på kvällen den dagen och det är ju självklart något som man måste ta vara på. Lördag=påskafton=fest hela natten, men grundas med hemmalagad påskamat á la mig och sparrisen. Söndag ska jag soooova. Sen är det väl jobb igen då.

Sitter och funderar lite över små och stora ting också. Vet inte vad det ger mig. Troligtvis bara en sakteligen smygande hjärnskada. Jag är glad. That´s it.