Fy Fan vilken morgon. Vilken natt. Jag trodde seriöst mina sista dagar var räknade. Jag kom hemrumlandes runt halv två typ. Fullheten var ett faktum (tanken var ju en städad, relativt lugn kväll, men så blev icke fallet) och likaså det så kallade fenomenet helikopterfylla. Jag låg i sängen och trodde jag var typ på Liseberg, i en tornado eller va fan som helst. Allt snurrade och jag mådde så fruktansvärt jävla dåligt. Till slut somnade jag.

Nu sitter jag på jobbet. Mår inte bra. Detta är en ny upplevelse för mig (ingen jag direkt strävat efter att uppleva). Jag blir typ aldrig bakfull. Klart man blir lite seg. Men jag mår aldrig illa eller så. Nu förstår jag hur det känns. Jag skulle fan aldrig dricka om jag blev sån här jämt. Eller kanske. Men är det värt det? Tveksam som fan. Aja, whatever. Jag mår nog bättre snart. Det hoppas jag.

Ikväll är det ju ferre igen. Det är ju nice. Då kommer jag må bättre. För man mår ju bra på fest liksom. Vem gör inte det? Men först ska jag och Elin inta nått ätbart på stan när vi slutat jobba vid tre och sen ska jag sova en stund. Välbehövligt. Nu ska jag arbeta som den arbetsmyra jag känner mig som just nu.