Ja min förkylning håller i sig. Hostar sönder mina lungor och snyter sönder min näsa. Ungefär det sysslar jag med just nu. Jag tyckte jag mådde lite bättre igår morgon så jag gick till jobbet. Och härdade ut i typ sex timmar. Sen var jag helt förstörd och pallade inte mer. (Envis som jag är tror jag alltid att jag klarar mer än vad jag gör, hade troligtvis egentligen behövt vara hemma hela dagen). Men så idag tog jag mitt sunda förnuft till fånga och stannade hemma i sängen. Vila ska va bra har jag hört. Och sova är det ju inget fel på. Om man kan förstås. Har ju vissa svårigheter på grund av att jag vaknar av andnöd och hostattacker som pågår i ca tio minuter innan jag slutligen kan andas en stund för att återfå en ny hostattack. Låter det lockande? Nej, skulle inte tro det. Det är förjävligt och jag vill bli frisk NU. Jaja, nog babblat om min förkylning.

Idag har för övrigt varit en sån där jobbig dag på alla sätt. Minnen. Oförglömliga minnen från en tid som jag skulle göra allt för att sudda ut från mitt liv. Den påverkar inte mig nu längre, men den kommer alltid finnas i mitt huvud. Ett helvete. Ibland (dagar som denna) gråter jag. Jag gråter inte ofta. Jag är oftast glad. Men det här är något som gör så ont i mig. Inte grejen i sig. Eller jo, delvis såklart, eftersom det kunde gjort att jag inte suttit här idag. Men främst att det gjorde att jag förlorade så mycket. Jag förlorade sånt som jag aldrig kommer få tillbaka. En speciell sak är det värsta. Och jag tror att det är det som svider värst. Jag ville inte att det skulle bli så. Jag ville inte lämna. Det är hårt. Det är en hård värld vi lever i. Och jag har lärt mig en sak. Ta aldrig något för givet, du vet aldrig vad som händer. Nu låter jag säkert jättedeppig, det är jag verkligen inte. Big no no. Men det är en jobbig sak att bära genom livet. That's it.

Nog med tråkigheter. Jag är ingen ledsen människa. Jag försöker alltid se positivt. Detta var bara en parantes, en upplysning om hur vissa dagar, max tio om året känns för mig.

Imorgon ska jag iaf försöka vara så pass pigg att jag orkar följa med familjen upp till stockholm för att hälsa på mina kusiner Agnes och Frej. Och massa annan släkt. Det ska bli kul. Jag gillar att träffa släkten. Så det blir nog en bra dag med god mat, härliga människor och mycket skratt. Gud va klyschig jag låter. Nog med ord från min mun. Ha en bra kväll.