Vissa tanter är så gulliga. Hade en som ringde nyss här, enbart för att säga att Tristan och Isolde var den vackraste operan hon nånsin sett. Och det var på snudden av den maximala njutning en människa kan uppnå. Sen fällde hon en tår och snyftade lite, så jäkla söt. Fick upp en bild framför mig av hur hon såg ut. Liten, vithårig och alldeles skrynklig i ansiktet. Hon lät som att hon var närmare hundra år och jag tänkte att hon var typ en stålmormor som pallade att ta sig iväg till operan för att se denna fyra och en halv timmes långa opera. Bara det liksom. Sån vill jag också bli när jag blir så gammal. Eller ja, hundra år är väl inget att sträva efter att bli kanske. Men när jag blir gammal så ska jag fasen inte bli en sån där gnällig gumma som tycker synd om mig själv. "Jag har så ont i benen.. jag är så trött.. jag orkar inte göra något.." Nej nej. Jag ska va pigg och alert (i den mån det går såklart). Och jag ska ut och se världen. Ha ett hus vid Medelhavskusten dit jag och min gubbe kan åka på semester. Jag ska se så mycket jag kan och jag ska göra saker med alla barnbarn. Såna tanter är underbara. Min mormor var sån. 

Ja, hon va så gullig iaf. Tanten som ringde alltså.