Inatt drömde jag att jag var gammal, en liten gumma. Jag bodde på kusten i något varmt land, minns inte vilket, men det var exotiskt. Jag bodde i en villa som hade en terass utöver havet som jag satt och tittade på stjärnorna ifrån varje natt. Jag hade en man som tog hand om mig, och det sprang en massa barn runt omkring om dagarna. Det var mina barnbarn. Dom var livliga och vi gjorde massa saker ihop. Precis som i alla drömmar gick tiden väldigt fort och jag hann med ett helt scenario av olika händelser. Jag var en väldigt kreativ kvinna. Trots min ålder (måste ha varit typ nittio med tanke på det kritvita håret och rynkorna i ansiktet) så var jag aktiv hela tiden. Fram till en kväll. Jag satt på terassen som alla andra kvällar i drömmen, tittade på stjärnorna och somnade. Sen vaknade jag inte. Såg min man stå och hålla mig. Han grät. Sen vaknade jag. Inte i drömmen, utan i verkligheten. Jag grät när jag vaknade, måste ha gråtit i sömnen. Kände mig jättekonstig, helt lam. Usch vilken konstig känsla. Kändes typ som jag hade dött på riktigt. Eller min kropp iaf. Väldigt skum känsla. Men vilket fall som helst var det en fin dröm. Jag vill få ett sånt liv. Bo på ett underbart ställe vid havet, med min man och barn och barnbarn runt omkring. Och sen somna in tittandes på stjärnorna, helt smärtfritt.